Förebilden till modellen i vinterskrud.
Herrgårdsanläggningen är byggnadsminnesmärke sedan 1935 och är ett ovanligt välbevarat exempel på en karolinsk bruksherrgård i timmer. Malingsbo ligger i hjärtat av Bergslagen. Nuvarande Malingsbo herrgård är från 1700. Den tidigare byggnaden brann ner. När järnhanteringsepoken 1891 var definitivt slut i Malingsbo blev skogsbruket huvudnäring i området.
På herrgården höll Skogshögskolan en del av sina kurser. Idag används huvudbyggnaden på herrgården till konfirmandläger på somrarna.
Text är hämtad från följande källor:
- Malingsbo : de blå bergens land, Gösta Dunderberg
- Dalarna i ord och bild. Bd 9, Malingsbo socken, Hugo Törnkvist
Bruksägare
Under närmare ett och ett halvt århundrade har Malingsbo bruksegendom befunnit sig i den von Ehrenheimska släktens ägo (1713–1861) då egendomen av dåvarande ägaren statsrådet Pehr Jakob von Ehrenheim försåldes till bruksägaren och ledamoten av bondeståndet Selim Heijkenskjöld, ”gubben Selim”, som han ibland betitlades av ortsbefolkningen.
Om Ehrenheimarna av ortssägnerna att döma synes hava hört till den humana och välvilliga kategorin av husbönder, så hörde patron Heijkenskjöld kanske företrädesvis till de driftiga och praktiskt insiktsfulla. Hans plan var bland annat att söka förskaffa åt orten järnvägsförbindelse, en plan, som han med sin energi och sitt stora inflytande väl också kunnat förverkliga, om ej döden alltför hastigt avbrutit hans verksamhet 1871. Därmed förföllo tyvärr planerna på den redan utstakade järnvägen och fingo stanna vid ett önskemål, som efter honom sedan ingen förmått eller beflitat sig om att driva igenom.
Egendomen övergick i statens ägo 1899.
Herrgården
Dessa Malingsbo bruksägare måste ha varit mycket ansedda och mäktiga män. Bruken handhades i regel av inspektorer eller arrendatorer, under det att bruksägarna själva blott undantagsvis eller på vissa tider torde ha vistats här.
De residerade då på Malingsbo herrgård, vilken ännu mer än 300-årig, kvarstår såsom ett värdefullt minne från forna lysande tider. Herrgården torde sannolikt förskriva sig från tiden före Karl den tolftes segertåg. Den ligger högt och vackert belägen utmed älven mitt emot bruket. Den är byggd av trä och har två fristående flyglar. Husen hava brutna tak och flyglarna äro försedda med veranda i gammaldags stil. Färgen är vanlig rödfärg med vita knutar, fönsterposter och verandor. Ehuru allt är hållet i enklaste stil, företer dock den gamla herrgården med sina vackra proportioner en utomordentligt tilltalande anblick.
En sägen förmäler också att den skulle haft själva Tessin till mästare, och sägnen förefaller ju icke otrolig, särdeles som man vet, att Tessin verkligen byggt andra herrgårdar i denna del av Bergslagen. Samma intryck av god gammaldags smak och hemtrevnad får man ock vid ett besök inne i rummen med deras lagom höga eller rättare sagt, låga och vackert kantade tak, deras i vackra mönster målade kakelugnar och de med små rutor försedda fönstren. Detta gäller framför allt de rum, som icke synas bära spår av en senare tids ”förbättringar”. Efter att en tid ha stått försummad blev den gamla byggnaden för några år sedan på statens bekostnad iståndsatt och uppsnyggad och ger nu intrycket av att kunna trotsa måhända ännu ett eller annat århundrade.
