Ett museum med en enastående samling flygplan. Alla plan som man byggt som plastmodell fanns där och många till. Lite samma känsla som Pendon, man tycker man har sett en uppsjö fantastiska saker bara för att konstatera att det finns ett rum eller en hangar till. När en av museivakterna berättade att man skulle bygga ytterligare en jättehangar på området för att kunna visa sådant som nu stod i magasin insåg vi att det är aktuellt med ett återbesök om några år. Vad var bäst? Personligen tycker jag hallen med bombplan. Att gå runt bland så många riktigt stora plan i en och samma hangar var en mäktig upplevelse! Tyvärr var det den mörkaste lokalen varför det var svårfotograferat därinne.
På väg till Pendonmuseet berättade Jerker A om ett järnvägsmuseum i Didcot, inte långt från Pendon. Det han berättade lät mycket intressant och vi gjorde en justering av eftermiddagens schema så att bussen tog oss till Didcot istället för London.
Text: ALu Foto: LEB, POLO, SN
Stort museum, på flera sätt Väl framme på museet fann vi ett rejält museum där det visades både bredspår (7 fots spårvidd) och många fordon från f.d. Great Western Railway. De flesta i ett fantastiskt skick och vad jag förstår helt körklara.
Replik av ett bredspårigt lok Föreningen hade byggt en replik av ett av de bredspåriga loken (Firefly). Det fanns även några hundra fot bredspår där Firefly med några vagnar kunde åka fram och tillbaka..
Vagnhall… och en till Vi hittade en öppen dörr till en vagnhall och där inne stod lok vid lok vid lok vid lok… Å en del andra fordon också… När vi tumlade ut från den första hallen hittade vi den andra hallen…
Paus och hemresa Den lokala serveringen på museet kunde erbjuda Station Master’s Ale och vi vilade oss lite mellan lokinspektionerna i solskenet på uteserveringen på plattformen. Efter flera timmar på museet tog vi modernt tåg från Didcot till London Paddington. En stilfullt sätt att återvända till London efter en rejäl dos Great Western Railway.
Vallfartsberättelse, en försmak av vad som väntar oss på Pendon Museum.
Text: LEB Foto: LEB, SN, TW, POLO
Reserapport från Pendon Musem
Nu är det julaftonsmorgon!! Upp och kolla – vackert väder – toppen! Snabbfrukost på hotellet, iväg i egen buss. Förarens GPS verkade yrvaken, så det blev lite extra sightseeing i den engelska landsbygden. Väl framme togs vi väldigt väl om hand av fyra vänliga och pratglada guider, som inte visste hur väl de ville oss. Deras stolthet över sitt museum gick verkligen inte att ta miste på.
Kvalitetsdeklarationen Redan i entrén blir vi, till guidernas ohöljda förtjusning, stående med tappade hakor.
Madder Valley Railway John Ahern, den verkliga pionjären för dagens mj-byggande, skapade under 30-talet idén om att låta järnvägen vara en naturlig del av en tänkt eller verklig del av en verklighet i stället för bara en järnvägsmodell med lite staffage mest för syns skull runt spåren.
Dartmoor Scene ”Modelling the past for the future” är Pendons grundidé. Men att återskapa essensen av 20-30-talet tog mycket längre tid än bygget av passande lok och vagnar. Då föddes idén att ”snabbt” bygga en ”vikarierande” modell där man kunde visa upp tågen under tiden… Den enorma bron fanns redan. Var hitta en förebild nästan utan hus. Man fann Dartmoor, en glesbygd i sv England. Och hux flux blev det så här.
Vale of White Horse Scene Detta är den del som Pendon blivit mest omtalat och berömt för. Den avser att, i minsta detalj, återskapa denna del av den engelska landsbygden som den såg ut på 20-30-talet. Härifrån har många modellrallare återvänt hem med vad som har kommit att kallas: Post Pendon Depression.
Med ballong över Pendon Parva Det är mitt på dagen en måndag i början av augusti. Det är varmt och solen döljs av ett lätt dis. Enda sättet att få en överblick över byn är från luften, för när vi väl landat kommer vi omedelbart att gå vilse. Här finns mer att uppleva än vi hinner med, om vi så stannar till nyår. Det ligger nära till hands att säga att verkligheten inte ligger så värst långt efter modellen.
’Ja, här ligger man i lä!’ Med dystra miner tvingas Lars-Otto och Lampan konstatera att Roye England och grabbarna utan tvekan tycks besitta viss skicklighet med pappkniv och pensel. Och inte bara det. Många kineser lär ha bidragit med hår till halmtaken… En sval ale under trädet skulle kanske pigga upp.
Att nämna Pecoräls är som att svära i kyrkan! Den pedagogiska avdelningen visar hur man bygger husen och hur man etsar sådant som behövs, t.ex. tandemcyklar. Rumsinredningar byggs som separata moduler och Preiser har inte sålt en enda gubbe hit! De är handgjorda, var och en för sin speciella uppgift, av en ”snäll gammal dam” i USA – sägs det. Men Lasse Z på sista bilden är faktiskt verklig!
Mj-utställning i Vicoria Palace hade mycket att bjuda på.
Det hela gav mersmak om man så säger då man vid hemresan såg en affisch om Berlin… hmm, har dom inte en stor modelljärnväg där också. Men först gäller det alltså London.
Text: ALu Foto: LEB, POLO, SN, TW
Reserapport från Alexandra Palace
Gryningen, lördagen den 28/3 Klockan ringde redan före gryningen lördagen den 28/3. Segt att stiga upp men förväntan inför resan underlättade. Vi var några stycken som stämt träff vid Arlanda Express. E-biljetterna funkade sisådär men trevlig personal vid incheckningen fixade det hela. Flygning gick utan problem. Väl framme på Heatrow blev det kö när 21 stycken skulle köpa var sitt 3-day off-peak-travelcard. Månne nytt rekord för en lördag förmiddag? Vi åkte förbi hotellet för att lämna våra väskor. Tog sedan tunnelbana och buss till Alexandra Palace och utställningen.
Mj-utställning i Alexandra Palace Alexandra Palace låg vackert på en höjd i en park. De flesta började med att besöka utställningens restaurang. Sedan var vi redo att ta i tur med utställningen. Det fanns två STORA hallar med mängder av anläggningar, försäljare och democlinics. Ett försök att scanna av området tog två och en halv timme. Som sagt, det var stort!
The Model Railway Club Flera portabla banor i alla storlekar visades upp. Bland annat flera från The Model Railway Club, världens äldsta klubb hemmahörande i centrala London. Deras Copenhagen Fields i N-skala var klart sevärd. Det fanns många andra också, de flesta med engelsk förebild men även banor med franskt, tjeckiskt eller nordamerikanskt tema.
Modeller och byggmetoder Den ena hallen var döpt till Specialist Village. Här fanns det grejor för de redan inbitna. Fokus låg på engelska modeller och förebilder men diverse byggmetoder kan användas även i andra sammanhang fina (engelska) byggen.
Småbanor Vi pratade en stund med byggaren av Småtorp, en liten bana med förebild från en fiktiv del av Halmstad–Nässjö Järnväg. Naturligtvis rullade en littera C3e i persontåget på banan!
För att kunna få till en vettig trafik på de små banorna användes olika knep och smarta lösningar. Sector plates (sektorskivor?), löstagbara kassetter där loket eller hela tåget vändes bakom kulisserna och olika varianter av dolda spår som gjorde att åskådaren inte såg att tåget backade tillbaka till utgångsläget och kom in på den synliga delen av banan på nytt. Någon hade en vändskiva som rymde ett helt tåg.
Banor i olika skalor Många av banorna var riktigt stora. Det fanns exempel på 0- och 00-anläggningar som var 15×5 meter.
Men det fanns också små banor, riktigt små. En hade ett mynt som innerräl i spårcirkeln. Kurvradien? Tja, 1,9 cm?
Ett företag visade upp ett nytt japansk märke med tåg och spår i skala T (3 mm spårvidd). En liten demoanläggning visades och det såg ut som maskar som for runt i (det enkelt utförda) landskapet.
Slut på en lång men givande dag Vi stannade till stängningsdags varefter dubbeldäckaren tog oss till the Tube för resa till hotellet.
En resa börjar någonstans, i vårt fall Stockholms Central Ansvarig för researrangemanget var Janne O som tillsammans med SKÅJ (Stockholms Kultursällskap för Ånga och Järnväg) arrangerat en resa till Nora via Ervalla och Järle. Draget av SKÅJ:s fina Ra-lok kom sedan en finka littera F0, restaurangvagnar littera R5 och RS3, barvagn littera B13s samt passagerarvagnar littera A5 och A2.
’Boys will be boys’ Kopplingen verkar ordentligt övervakad. Då är det nog snart dags för avfärd och första punkten på dagordningen är frukost i någon av restaurangvagnarna på väg mot Västerås och Ervalla.
Några moderna tåg mitt i det gamla Resan närmar sig nu Ervalla, en av Sveriges första stationer vid normalspår. Där skall SKÅJ-tåget delas i två halvor, delen med restaurangvagnar fortsätter mot Örebro över dagen medan vi får åka mot Järle och Nora.
Snart påkopplat Tåget skall nu backas förbi växeln som leder mot Järle och Nora så att vi kommer in på rätt spår. Då kan godståget, som tålmodigt väntat på fritt spår, få fortsätta sin resa mot Örebro. Det här med växling på linjen kan ställa till det för andra…
Här stod Sveriges järnvägsvagga Ja, i alla fall när det gäller normalspåriga sträckor. Stationshuset i Järle uppfördes redan 1854, men invigningen av sträckan skedde först 1856 eftersom den ursprungliga bron rasade före invigningen. Nuvarande bro är från 1905 och finns i modell på SMJ:s klubbanläggning.
Som skylten på stationshuset säger, Nora stad Nora är en liten stad med många fina gränder och hus. Passar väldigt bra som en förebild på en modelljärnvägsanläggning. Inte minst att det finns en stor fin lokstation med alla funktioner…
SJK fyller 50 år, NBVJ fyller 30 år Det är inte bara SMJ som jubilerar vid detta tillfälle. Här kommer SJK:s fina jubileumståg (med ett ånglok i vardera änden eftersom det är litet ont om vändskivor nu för tiden).
Mot Pershyttan Som synes är det många som är kallade. Men det är klart, Pershyttan med sitt vattenhjul, stånggång, hytta och rent allmänt en fin miljö är värd ett besök.
En stilla stund efter en lång dag Och än är den inte slut… Nu är det först återresan till Nora, en kort väntan på att få borda SKÅJ-tåget för hemresa till Stockholm, och glöm inte jubileumsmiddagen!
Dags för jubileumsmiddagen Stort sällskap gör att två restaurangvagnar måste användas.
Hemkomna Så var då den här del av jubileumsåret slut, ja bilderna och minnena finns ju kvar förstås. Och alla erfarenheter, vem vet vilka modellbyggen som denna resa har gett inspiration till. Kanske en stånggång, kanske en ny vagn?
