2 oktober 1955
Nya SBA:s flygande reporter Syllvia Ångström …

Text: LEB      Foto: LGF, LEB

I vår serie: ”Bemärkta byggnader i Farsarvet” har nu turen kommit till Farsarvets järnvägsstation.
 
Vid den tiden då en stor del av Sverige järnvägifierades, det vill säga på 1860-90-talen, begåvades även vår bygd av en av de stora nyheterna – Järnvägen mellan Hedköping och Valnäs även kallad Norra Centralbanan, NCJ.
 
Under 1890-talet hade intressenter som Konsul Ehncroona på Bångfors Järnbruk, Saxnora Grufförvaltning, Domprosten i Ekensholm Peter-Samuel Alm med flera prominenser diskuterat, planerat och agiterat för aktieteckning i ett järnvägsföretag mellan gruvorna i Saxnora och hamnen i Mohällarne. På sin väg skulle man korsa den helt nya Norra Centralbanan, NCJ, i Farsarvet och därigenom få förbindelse med i princip hela det då kända Sverige.
 
I Farsarvet fanns på den tiden endast en hållplats med plåtstins, men då Saxnora–Mohällarne Järnväg äntligen ”såg dagens ljus” såg även de styrande i NCJ ett ljus! Denna bankorsning kommer att kunna generera många sköna penningar i framtiden. Det finns alltså goda skäl att bygga ett rejält och stilfullt stationshus för det kommande trafikflödet resonerade man. Detta beslut har man aldrig haft anledning att ångra. Det har däremot SMJ, som NCJ:s hyresgäst, då och då ansett.
 
Det stilfulla stationshuset påstås vara ritat av en anonym stjärna på NCJ:s arkitektkontor, men bär omisskännliga drag från ett SJ:s stationshus byggt i slutet av 1890-talet för linjen Krylbo–Frövi.
 
Interiören är inte mindre pampig. Låt oss därför till att börja med kliva in och se oss om i bottenvåningen där väntsalar och expeditioner är belägna. I nästa avsnitt presenterar vi övervåningen där Stinsen bor.
 
Syllvia Ångström genom Lars Eric
 
 
Vårt besök i Stationshuset gjordes söndagen den 2 oktober 1955.

Kamrer Dag Book på Ramsbo Såg ska ta förmiddagståget till kontoret, trots att det är söndag. 
Genom fönstret ser han veterinär Kotass, som sitter och läser tidningen. Honom vill han inte träffa i dag! Han har inte betalt för senaste besöket med lille LuddePudde som brutit benet.

Bara en liten titt in i väntsalen för att se om han osedd kan smita förbi veterinären.. 

Här sitter alltså veterinär Kotass med söndagens SvD. Förtjust läser han artikeln med anledning av Motbokens Död den 2/10 -55.
Här några rubriker:  
– Lugn start för den nya given
– Starköl slog ut spriten. 
– Extra polispatruller behövde inte ingripa.
 

– Jag skall be om en tur o retur Ekensholm, 3:e klass.
– Det blir 5 kr 10 öre, fru Ström.

Paret vid tidtabellerna:
– Ja, men det här tåget går ju inte på söndagar, ser du väl!
 

I den här änden av väntsalen finns den obligatoriska personvågen där man får sin ”dom” för tio öre.
– Se här lille Leopold! Här kan du se hur viktig du är.

II klassens väntsal som anses lite ”lyxigare”. Där finns bl.a. ett utrymme där kan järnkaminen förr stod och damtoaletten.

Övriga nödiga resenärer hänvisas till ”bequemlighetsinrättningen” i angränsande byggnad eller till tågens toaletter när resan väl påbörjats.    

Här kan resgods polletteras och förhoppningsvis hämtas ut vid resans slut.
– Å ja, stöna lagom. Så tunga är väl inte väskorna.

Detta är själva ställverket. Härifrån styrs växlar och signaler på ett för oss vanliga läsare obegripligt sätt. Men det fungerar har vi hört.

Det är inte alltid som husets olika delar utformats på ett sätt som skulle kunna göra det lättare för  personalens arbetssituation.

– För h-vete, Blom!! Öppna inte dörren med pirran!
(Fraktgodsexpeditionsföre-ståndaren känner stort ansvar för byggnadens fortbestånd.) 

– Kommer man till Bussarna den här vägen?
– Herrn menar väl Busarna?!

Firandet av Motbokens Död har satt sina spår även här.

– Javisst! Stig på bara, men akta er för glasbitarna och pisset på golvet.

Avhysning och uppstädning sker i god tid innan tåget med högmässobesökarna från Ekensholm ankommer!!

Denna pampiga entré leder till Stinsexpedititonen.
Även Telefon- och telegraf-expeditionerna nås den här vägen.

Nej, stins vill jag nog inte bli.
Men kallt behöver det väl inte bli när man ser att de gamla kakelugnarna och kaminerna bytts ut mot centralvärme. Kolla cementplattan där kaminen stått. (Spår av dessa finns i fler rum.)   

Telegram och andra klagomål kan framföras och expedieras i nu nämnd ordning vid skranket! Att man fått många klagomål syns på den fulla papperskorgen.

Under vägguret finns en lucka för utväxlande av fraktsedlar och annan makulatur till och från godsexpeditionen

Genom biljettluckan strömmade det ”ekonomiska överflödet” in till järnvägen.

I fonden, bortom det stora skåpet, är dörren genom vilken man når stinsbostaden, en trappa upp och på väggen bortom den, hållare för Edmondsonbiljette

Öppen anstalt? Frågar sig kanske ”Undrande”.

Nej inte alls. Se nästa bild.

 

Signallampa och knallskott till vänster om dörren. Speciellt knallskotten är användbara för att exempelvis uppmärksamma lokföraren på  att kaffet är serverat i stinsexpeditionen …

För att kunna se hur stinsexpeditionen ser ut måste man, som vanlig dödlig, kika in genom fönstren. Till höger om dörren Särskild hylla för uniformsmössan. Under denna signalstaven. Syns inte just nu (d89hgvyuu8i9)* då stins son Balder har fått låna den för att visa den på roliga timmen i söndagsskolanskolan.
– Det kommer ju ändå inga tåg idag före 14.28 och det är bara ståltåget från Bångfors till Valnäs och det ska ju ändå inte stanna här… säger Stins Hult.
* Katten Tigers inlägg i texten. Översättning pågår. 

Inget mer fönstertittande! Här ”huserar” endast nödiga damer.
(Från ty.: Gnädige Frauen)

Inget mer fönstertittande! Här ”huserar” endast nödiga damer.
(Från ty.: Gnädige Frauen)


 

Spegeln används för att kunna ta bilder i ”ögonhöjd”.