I början
Eftersom SMJ till en början inte hade någon klub­ban­lägg­ning så träf­fades medlem­marna hemma hos varandra. Man tittade på modeller, utbytte erfa­ren­heter samt körde på hemma­banor.

Klubben gjorde även resor för att studera miljöer och tåg samt bedrev järn­vägs­hi­sto­risk forsk­ning. De medlemmar som främst intres­se­rade sig för detta bildade år 1958 till­sam­mans med lika­sin­nade Svenska Järn­vägs­klubben (SJK).

Hamngatan
År 1950 fick vi äntligen en egen klubb­lokal i Sagerska huset vid Hamn­gatan i Stock­holm. Huset ägdes av en klubb­medlem, ingenjör Henry Sager. Hyran var behag­ligt låg; den var lägre än den medlems­av­gift ingenjör Sager beta­lade in. Där byggdes den första klub­ban­lägg­ningen efter före­bild från Tierp Carl­holms Järnväg.

Konces­sion för den verk­liga järn­vägen hade funnits men den blev aldrig byggd längre än till Stöms­bergs bruk. Mannen bakom SMJ:s version av Tierp Carl­holms järnväg var vår ordfö­rande, kapten Sven Lager­berg.

En histo­risk note­ring; för att kunna bli medlem i SMJ måste aspi­ranten först rosta en burk manna­gryn som därefter användes som ballast. Vid rost­ningen av ballasten spreds en förfärlig lukt i bostaden. Äkten­skapen tålde förmod­ligen bara en burk rostade manna­gryn. Klubben upptäckte efter ett tag att det fanns skal­en­liga djur i land­skapet. I synnerhet mjöl­baggar som var förtjusta i ballasten.

Kapten Lager­berg hade hemma i sin bostad en egen modell­järnväg (Lunde­berga – Claestorps järnväg). Till den banan konstru­e­rade han ett trafik­spel där tågen bl.a. fram­förde efter grafiska tidta­beller.

Trafi­kidéerna infördes senare även på klub­ban­lägg­ningen. Det är det konceptet, om än i vida­re­ut­vecklad form, som vi använder än i dag.

Tidningen Teknik för Alla star­tade en modell­järn­vägs­klubb som fick namnet Rallarna. Deras klubb­lokal var belägen på S:t Eriks­gatan 10. Rallarna avveck­lade så småningom sin verk­samhet och gick upp i SMJ. Vår nuva­rande station Ekens­holm kommer ursprung­ligen från Rallarnas bana.

City förändras
Under det stora rivnings­ra­se­riet i Stock­holms centrum under 60-​talet fick även det Sagerska huset skatta åt förgäng­elsen. SMJ blev utan tak över huvudet. Efter många och långa förhand­lingar med Stock­holms stad blev vi så småningom erbjudna den nuva­rande lokalen på Rosenlunds­gatan på Söder­malm.

I augusti 1969 avslu­tades verk­sam­heten högtid­ligt på Hamn­gatan. Hedersordfö­randen greve Sven Lager­berg sydde ihop det blå-​gula bandet, låste körcen­tralen varefter nyckeln symbo­liskt kastades i Stock­holms ström.

Inför flytten
Från början hade vi tänkt oss att bygga upp den gamla banan igen. Men den nya lokalen hade förut­sätt­ningar för att bygge en avse­värt större anlägg­ning. Därför utlystes en spår­plan­s­täv­ling utlystes i Göte­borgs Modell­järn­vägs­klubbs (GMJS) tidning Skar­vjärnet. Det vinnande, men modi­fi­e­rade förslaget lades till grund för den nya anlägg­ningen.

Den bärande idén var en enskild bana någon­stans i Bergs­lagen. Det skulle finnas en lång enkel­spårig bana med flera mötessta­tioner som gav arbete åt många tågkla­re­rare. Trafik­un­der­laget skulle vara tung malm­trafik och trans­porter av skogs­pro­dukter. Vi skulle ha en egen säker­hets­ord­ning (före­bild Säo 1950). Det skulle finnas samtrafik med stats­banan. Tidse­poken skulle vara en höstdag 1955, vilket skulle göra det möjligt att fram­föra tåg fram­drivna av ång-, diesel- eller ellok.

Nya anläggningen
Klub­bens nuva­rande lokal är 183 kvadrat­meter stor som till största delen upptas av modell­järn­vägen. Det finns en lokhytt vari­från varje lokfö­rare kan fram­föra sitt tåg längs hela banan. Växling kan även ske lokalt vid varje station. I lokalen finns också verk­stad, bibli­otek, förråd och en liten kaffe­hörna (kallad Café Bakfickan).

Den nya banan är helt fingerad, men alla miljöer eller delar därav har sina före­bilder i verk­lig­heten. Däri­genom har vi skapat en total­bild som passar vår trafi­kidé. Vi har även bedrivit ortnamns­forsk­ning. Alla orter längs banan har givits verk­lig­hets­trogna namn och försetts med bakgrunds­hi­storia inne­hål­lande histo­riska kuriosa och uppgifter om invå­na­rantal, indu­strier och övriga näringar, skolor etc.

Vår järnväg heter Saxnora Mohäl­larne Järnväg med bansig­natur SMJ, som samti­digt råkar vara klub­bens förkort­ning. Linjen mellan Saxnora och Farsarvet (förbin­del­sesta­tionen med stats­banan SJ) är före­bildsen­ligt nedlagd då gruv­fälten i Saxnora är stängda. Person­tra­fiken från Saxnora sköts numera med buss.

I dagligt tal kallas banan för Ekens­holms­banan.