SMJ:s 70-​års jubi­leum har bl.a. inne­bu­rit två med­lems­re­sor.

Den första resan skedde lördagen den 24 maj 2008  skedde i chart­rat tåg till Nora jubi­le­ums­sommar 2008 och avslutades med jubileumsmiddag ombord på tåget.

Den andra resan gick den 28-30 mars 2009 till Lon­don med mj-​utställning i Alexandra Palace samt ett besök på Pen­dons fina mj-​anläggningar för att söka mer inspi­ra­tion och idéer, men även för att svinga en öl eller två i glada vän­ners säll­skap.

En del av SMJ:s firande att vi fyller 70 år var en medlems­resa till Nora med SKÅJ:s tåg. Jubi­le­umsmid­dagen förtärdes på åter­resan i gamla fina restau­rang­vagnar. Se även Bildkavalkaden.

Text: BjS      Foto: BjS, LEB, JO, HjP, LE

Lördagen den 24 maj var vi ett gäng SMJ-​are som embar­ke­rade ett SKÅJ tåg på spår 4 Stock­holms Central. Längst fram stod ett Ra-​lok sedan kom det en litt F0, restau­rang­vagnar, en barvagn och person­vagnar. Vi kom iväg på utsatt avgångstid (kl 08.00). Vi åkte längs SWB:s bana mot Västerås. I den nitade person­vagnen som jag åkte i var det väldigt sköna fåtöljer, men ljud­nivån var lite väl hög. Gick man in i 60-​talsvagnen med blå inred­ning var det mycket vilsam­mare för öronen och gången var lite mjukare. Utveck­lingen har onek­ligen gått framåt. Förstärkt frukost intogs i restau­rang­vag­narna (drygt 70 personer får inte plats i en vagn för 48 gäster). På borden fanns det vita dukar och perso­nalen hade korrekt klädsel precis som det var förr i tiden.

Vi passe­rade Ekens­holms station. Det stod i och för sig Enkö­ping på skyl­tarna men den var i alla fall väldigt lik Ekens­holm. I Västerås gjorde tåget ett uppe­håll där ett par av våra gäster klev på. Därefter satte sig tåget åter­igen i rörelse västerut förbi Köping och Frövi. I Ervalla stan­nade tåget och person­vag­narna samt barvagnen kopp­lades av. Vi klev av tåget och såg att ca 500 meter bakåt stod det ett godståg och väntade. Efter en lång stund utan att gods­tåget närmade sig upptäckte ombor­d­an­sva­rige att vi resande hade lämnat tåget och si, det fick man inte. Marsch till­baks in i vagnarna. Därefter kunde vårt Ra-​lok och våra restau­rang­vagnar fort­sätta till Örebro för att ställas upp under dagen.

NBVJ:s T23-​lok kom från Nora, kopp­lades till våra vagnar och sen fort­satte vi mot Nora. Vi stan­nade natur­ligtvis i Järle för att beskåda och foto­gra­fera Sveriges äldsta normal­spå­riga station. Ja, det är natur­ligtvis inte stationen som är normal­spårig men järn­vägen är den äldsta normal­spå­riga järn­vägen i Sverige. Efter att ha strosat i och runt denna fantas­tiska stations­byggnad en lång stund så tutade loket så det var bara att kliva upp på tåget igen. Färden fort­satte över Julle­bron. Enligt uppgift var det inte Juhlins Meka­niska i Strängnäs som byggt origi­nalet.

Väl framme i Nora stan­nade tåget på spår ett och vi klev av tåget. En mili­tä­ror­kester spelade musik medan loket gick runt och därefter ställde upp vårt tågsätt på sjöspåret, med en dörr i barvagnen olåst så att vi kunde få till­gång till våra saker om vi behövde dem. Baren var öppen så att vi kunde köpa något gott att svalka oss med.

Det finns mycket att titta på vid Nora station och lokstallet var öppet så vi knal­lade runt och dreg­lade på lok och vagnar. SJK:s tidi­gare ånglok litt S1 nr 1306 anlände med delta­garna i SJK:s årsmö­tes­resa. NBVJ växlade in sina norska snäll­tågs­vagnar på spår 1 med S1-​loket först i tåget. Enligt en anslags­tid­ta­bell skulle ett räls­busståg avgå från spår ett kl 14.05 och klockan närmade sig snart den tidpunkten men spår 1 var fort­fa­rande upptaget av NBVJs tåg. Jag inve­ste­rade en blygsam summa i en glass och en kylskåps­magnet och slut­ligen avgick ångtåget från spår 1.

Det var väldigt många rese­närer på platt­formen och avgångstid hade redan inträffat. Då hör vi en diesel­motor starta och en Y6 kommer glidande förbi. Manö­ver­vagnen som borde vara med tanke på antalet väntande på perrongen var dessvärre trasig. Jag, som har åkt pendeltåg i Stock­holm i början på 80-​talet då det snöade och var så kallt att tågen ofta gick sönder, har erfa­renhet av att åka tåg med många passa­ge­rare, så jag place­rade mig stra­te­giskt där dörrarna borde hamna. Jag stod också mycket riktigt vid dörren när tåget stan­nade. Mina reskam­rater tyckte jag hade haft tur men jag anser att det mer berodde på erfa­renhet och skick­lighet.

Vi fick alla plats även om de flesta fick stå och räls­bussen avgick i rikt­ning mot Gyttorp. Den stan­nade vid växeln till spåret som ledde upp till Pers­hyttan och lokfö­raren gick in i den andra förar­hytten och räls­bussen avgick mot Pers­hyttan när växeln blivit omlagd

Framme i Pers­hyttan stan­nade vi och lämnade tåget för att bese omgiv­ning­arna. Vatten­hjulet och stång­gången var igång. En stång­gång i aktion är ett bra åskåd­nings­ob­jekt när man skall förklara vad växel­ström är för något. Det skulle gå en räls­buss till­baks till Nora om en timme och det var ganska lagom tid för att hinna bese hyttan och de vackra skor­ste­narna på bergs­mans­gården. Till­baks på stället där vi lämnade räls­bussen stod en grön restau­rang­vagn från OKB uppställd. Serve­ringen var öppen så vi hann få i oss kaffe eller öl innan räls­bussen anlände. Den här gången fick vi sitta i förar­hytten så det var inga stående som skymde utsikten.

Framme i Nora fanns det tid att åter igen strosa omkring i stations­om­rådet och beskåda härlig­heten. I gods­ma­ga­sinet pågick SJK:s årsmöte och utanför ingången stod några medlemmar och försökte sälja vår alldeles nya bok om 40- och 50-​tals person­vagnar. Det fanns stor efter­frågan hos de SJK:s medlemmar som lämnade lokalen men de flesta hade tyvärr gjort av med sina kontanter under dagen. Förmod­ligen köper de boken någon gång när de åter hunnit fylla plån­boken med guld.

Säll­skapet embar­ke­rade tåget. T23:an kopp­lades till och vi satte av mot Ervalla. När vi kommit fram till växeln vid Ervalla stan­nade tåget och väntade på resten av SKÅJ-​tåget. Det dröjde lång tid men så till slut stod Ra-​loket vid infarten till Ervalla. Ett problem var att vårt lok och Ra-​loket stod nos mot nos när vi kom in på stationen och T23:an skulle till­baks till Nora. Med diverse rörelser runt växeln mot Nora kunde slut­ligen diesel­loket gå till­baka till Nora och Ra-​loket kunde slut­ligen koppla in restau­rang­vag­narna sist i tåget. Efter avslutat broms­prov kunde vi anträda åter­färden mot SthlmC.

Efter ca en kvart gick serve­rings­per­so­nalen igenom tåget och slog på gong­gongen och medde­lade att middagen var serverad. Vi rese­närer vand­rade lydigt till­baks till våra bord och satte oss. Därefter serve­rades en trerät­ters middag. Maten var god och solen envi­sades med att fort­sätta skina. De som skulle lämna tåget i Västerås hann nätt och jämt få i sig kaffet med kakan. Jag vet inte om några fick en doggy-​bag innan de gick av tåget. Vi som skulle till Eken hann i alla fall i lugn och ro avsluta måltiden och sen slå oss ned i fåtöl­jerna och beskåda land­skapet i vårt vackra land.


Det var ett trev­ligt sätt att fira vår före­nings 70-​åriga till­varo.
Björn

Gå gärna vidare och titta på Bildkavalkaden.