21 augusti 1955
På den förträff­liga restau­ra­tionen Ekens­holms Stad­ho­tells Bakficka kom en man in och förtäljde att han hittat vad som måste betecknas som en yxmördad (i alla fall hade han funnit en blodig yxa i närheten) man i skogarna mot Ramsbo.

Text: LGF      Foto: Mikael E

Vi sände genast vår volontär på tidningen att ta en bild på det makabra fyndet och fabrikör Westman.

Stor uppståndelse…
Sist­lidna söndag, just som jag, er bäste (och för ögon­blicket ende) reporter och redaktör på den ärade tidningen nya Saxnora Bergs­lags Alle­handa, skulle påbörja min kvälls­vard på den förträff­liga restau­ra­tionen Ekens­holms Stad­ho­tells Bakficka kom en man in och förtäljde att han hittat vad som måste betecknas som en yxmördad (i alla fall hade han funnit en blodig yxa i närheten) man i skogarna mot Ramsbo.
   Stor uppstån­delse uppstod därvidlag och genast utbröt en diskus­sion om när något liknande senast inträf­fade i dessa trakter. Slut­ligen enades man om att det inte hade skett något liknande i manna­minne. Ja, om man inte räknade kniv­bråken mellan bönderna och lands­fi­skalen Bertil Löfqvist som skulle avvisa de förra från just själva Stads­ho­tel­lets Bakficka där de blivit, som man säger, ”stökiga” efter en alltför frikostig bespis­ning av främst dryckjom från kypare Carl­gren (så det var väl inte att räkna med annat än ”stökiga” gäster).
   Men vad var det nu som hade hänt? Och, var hade det hänt? Och, vem hade det hänt?
   Den flåsandes mannen visade sig vara fabrikör Westman, på Havgångens Ply & Wood AB, som hade tänkt till­bringa en lugn och stilla söndags­ef­ter­middag med sin familj i skogarna mot Ramsbo (som sägs vara speci­ellt lockande om man söker lingon eller svamp). Tänk er hans frus förskräc­kelse när det röda hon sett inte var några ovan­ligt stora och läckra lingon utan en blodig yxa. Efter att ha före­visat den för sin man ansåg hon sig ha skäl för att svimma och gjorde detta prompt. Men, eftersom de var omgivna av ling­on­snår så blev fallet mjukt och inte så långt (ja, fabri­kör­skan är ju inte så, hmm, högrest om man så säger).

Vad hade hänt?
Fabrikör Westman visade prov på stor rådighet när han insåg att eftersom blodet på yxan inte syntes vara så gammalt så skulle det kunna inne­bära att en skadad person borde kunna finnas i närheten. Efter att först ha nödgats hjälpa sin fru upp (ej så lätt i de täta ling­on­snåren) så påbör­jade han en sökning av den närmast omgiv­ningen efter en skadad man.
   Betänk då hans fasa när han straxt därpå fann en man som ej alls låg avsvimmad, vilket skulle kunna vara ett första intryck, utan alls inte längre var i livet? Efter att dess­utom ha känt igen den döde mannen såsom varandes (i alla fall medan han levde) vår lokala taxi­fö­rare så tyckte han att detta var ett fall för den lokala ordnings­makten lands­fi­skalen Löfqvist och dennes medhjäl­pare notarie Ekelund. Således påbör­jade han genast en trans­port mot Ekens­holm men eftersom hans bil, en Ford Anglia, var parkerad i rakt motsatt rikt­ning ansåg han sig nödgad att använda apost­la­häs­tarna och skic­kade genast sin fru att vakta bilen (han ville ju inte riskera att den skulle bli stulen nu när en trolig mördare gick lös i skogarna).
   Genast när fabrikör Westman kommit in på Stads­ho­tel­lets Bakficka, såsom tidi­gare redogjorts för, till­kal­lades lands­fi­skal Löfqvist. Efter att den sist­nämnda fått höra den förskräck­liga händelsen gick han genast att ringa och inkalla Riks­mord­kom­mis­sionen från Stock­holm. Denna beräknas ankomma i morgon (läs i dag) för att inleda sina under­sök­ningar.
   Mer om denna hemska historia kan ni läsa i nästa nummer av detta blad, er egen lokala nya Saxnora Bergs­lags Alle­handa.

Lars-​Gunnar F